Goosebumps av Lovisa Rosengren

Kebnekaise våren 2020 Publicerat av Edvin Zetterström, Medarbetare på Alpingaraget, 2020-10-02 I våras tog jag chansen och bilade upp till Kiruna med min gamla säsongspolare från Chamonix, Oskar. Vi spenderade några dagar med att gå korta toppturer runt om Kiruna som uppvärmning inför vårt riktiga mål. Efter 4 dagar av skidåkning och lite förberedelser så packade vi skotern och släden och började åka mot Kebnekaise fjällstation. Det blåste storm och var noll sikt under skoterfärden till fjällstationen, så mina förhoppningar för de kommande dagarna var högst mediokra. Trots de låga oddsen så vaknade vi upp till oslagbart bra förhållanden med nysnö, strålande sol och nästan ingen vind. Så det var bara att packa ryggan, dra på mig mitt Norrona Tamok-ställ, sätta på hudarna på mina SGN Hurrungane Carbon och sikta mot Sydtoppen på Kebnekaise. Vi turade upp längs Björlings glaciär till östra klätterleden, där satte vi på oss stegjärn och tog fram isyxan och skramblade oss upp längs de fasta repen. Sedan åt vi den medhavda lunchmackan och drack lite blåbärssoppa på toppstugan innan vi gjorde den sista pushen mot toppen. Det var tunga steg på slutet innan jag mötte Oskar på toppen och fick jubla över att äntligen ha fått bestiga Kebnekaise, något som vädret hindrade mig ifrån att göra 3 år tidigare när jag var där med min gymnasieskola. Det var fortfarande vindstilla när vi nådde toppen så vi slängde upp min drönare för att fånga den otroliga mäktiga och vackra omgivningen med höga toppar åt alla håll. Vi njöt en liten stund av de vackra vyerna, sen var det bara att börja ta sig ner till glaciären igen där vi kunde sätta på oss skidorna och få lägga fina svängar till en magisk solnedgång! Se filmen från vårt äventyr upp och ner för Östra Leden: Dag 2 vaknade vi upp till lika drömmiga förutsättningar som dagen innan. Vi hade tänkt åka Rullevarerännan och sen avsluta med att göra Tuolpagorni. Vi turade längs dalen och kom upp över krönet precis bredvid Tuolpagorni och fick vår första blick på den långa och branta Rullevarerännan. Det var ingen på fjällstationen som hade åkt Rullevarerännan på ett tag så vi hade ingen information om hur stabil snön var. Vi bestämmde oss därför att boota rännan nedifrån istället för att göra infirningen ifrån toppen. Snön i botten av rännan var magisk, det var ett lagom lager av puder ovanpå en stabil och fast grund. Vi kände oss självsäkra och klättrade på. Halvväggs upp i rännan började pudret försvinna och snön blir allt mer kompakt och hård. Vi klättrade nästan hela vägen upp men bestämde oss för att det inte var värt att gå längre då snön inte skulle bli bättre samt att vi ville slippa spendera mer tid under den stora vinddrivan som hände över oss högst upp i rännan. Oskar stoppade undan isyxan, satte på sig sina skidor och gjorde sig redo för att droppa in. Jag packade fram min drönare och lyfte. Det blev dock inte så mycket till drönarfilm från min sida då min drönare bestämde sig för att koppla ifrån och började sakta drifta in mot ena bergsväggen. Oskar skrek på mig och jag vände mig om precis i tid för att se drönaren tomahawka ner för hela rännan och försvinna... Oskar åkte ner först och försökte hitta drönare men såg den inte genom hela rännan. Som tur var hade Oskar också med sig sin drönare så han fick i alla fall filma när jag åkte. Jag stod högst upp i rännan lite lagom trött, smått nervös och kanske lite arg för att ha blivit en drönare fattigare. Oskar kallade på radion att han var redo och jag började köra. Det blev ett lugnare åk än planerat då jag konstant försökte leta efter min drönare mellan mina hoppsvängar. Allt som allt var det en fantastiskt dag och ännu en klassiker i från Kebne-området som jag kan stryka från min lista. Vi bestämde oss för att skippa Tuolpagorni idag då vi hade spenderat mycket tid på att leta efter drönaren och åkte tillbaks till fjällstation för mycket välförtjänta snacks och vändtia. Sista dagen bjöd på lite sämre sikt men fortfarande väldigt behagliga förhållanden. Då vi hade hoppat över Tuolpagorni dagen innan, vilket kanske var en bra sak då ett helt militärkompani hade avlutat sin dag med att åka där, så var det perfekt att ta nya tag och avsluta den fantastiska resan med igenblåsta spår på vad som troligtvis är Sveriges vackraste åk. Vi gick upp på toppen och satte igång repelleringen. Denna vinter har det varit så mycket snö uppe i norra Sverige så rännan var bredare än vanligt. Oskar åkte ner först och la stora fina svänger nedför den stora kraterliknande skålen. Han lyfte upp drönaren och det är var då min tur att droppa in. Jag skråade försiktigt över Bergschrunden och la stora, härliga svängar hela vägen ner till Oskar. För att summera resan så hade vi otroligt bra förhållanden i ett ovanligt lugnt Kebnekaise-område och fick bocka av 3 stora klassiker på bara några dagar. Resan öppnade verkligen mina ögon för vilken otroligt grym äventyrskidåkning som Sverige erbjuder och jag är väldigt taggad på att ta mig upp igen för att göra ännu fler branta åk! Se filmen från vårt äventyr från Rullevarerännan & Tuolpagorn: Nu taggar vi till inför ännu en vinter som förhoppningsvis bjuder på mycket snö och ännu mer skidåkning!!! /Edvin Foto och film: Edvin Zetterström & Oskar Isaksson

Eskimo-Freeride Catskiing i Makedonien Publicerat av Johan Enström, Verkstadschef på Alpingaraget, 2022-01-28 Nu är vi tillbaka till det gamla garaget på Birjer Jarlsgatan efter några roliga dagar med Eskimo-Freeride i Popova Sapka, Makedonien. Resan till och från Popova Sapka är otroligt smidig, flyg från Skavsta till Skopje på 3 timmar och sen en dryg timmas transfer till hotellet uppe i den lilla skidbyn på 1700 meters höjd över havet. Väl framme så tog Vlad och hans team hand om oss och gick igenom lavinsäkerhet samt regler och beteende kring bandvagnen. Alla gäster och guider åker med lavinryggsäck, lavinsändare, spade och sond. Sen var det dags att bege sig ut på berget för skidåkning. Området är betydligt större än vi förväntat oss och det finns all typ av åkning, branta sluttningar, slingriga rännor med härliga vindrivor och gles skog i kuperad terräng. Vi betar av dalgång efter dalgång tills kropparna skriker efter energi och då dukas det upp en fantastisk lunch bestående av korvar, skinkor, ostar, ajvar och massor av andra lokala delikatesser. Eftet lunchen betar vi av några fina åk till på vägen hem och sjunger allsång i bandvagnen innan den kalla ölen väntar i hotellets bar. Hotellet och maten är också klart bättre än vad vi hade förväntat oss och Eskimo-Freeride team på plats gör verkligen allt för att få oss att trivas och ha kul. Sammanfattningsvis så var Popova Sapka, Makedonien magiskt. Terrängen erbjuder många alternativ för grym skidåkning samtidigt som maten och ölen är både billig och god. Definitivt ett resmål vi kan rekommendera och kommer återvända till! Text: Johan Enström

Skidkultur i "Badminton" Publicerat av Otis & Pluto Maudsley, Vänner till Alpingaraget, 2022-07-12 Vintersäsongen 21/22 så bosatte vi oss i Verbier. Vårt mål var att framför allt åka galet mycket skidor och ha kul men också förmedla vår skidglädje till andra. Vi ville visa upp allt runt skidåkningen, utöver just att stå på två plankor. Hur gemenskapen och de minnen man skapar bygger en som person. Vi tycker att vår film ”Badminton” speglar just glädje, gemenskap och den sorts skidkultur som vi vill främja. Att ha kul och inte känna någon press på prestation. Med det sagt så hoppas vi att ni gillar filmen lika mycket som vi gör och att ni vill följa med oss på våra kommande äventyr! Se filmen "Badminton" om svensk skidbummarkultur: Följ Otis och Pluto för mer skidkultur: Otis Maudsley Pluto Maudsley Foto och film: Otis & Pluto Maudsley